Avelsmål och - Strategier
Höftleder:
Mål: Mopsen ska ha väl fungerande höftleder utan artros som möjliggör full rörlighet och ett fritt liv.
Orthopedic Foundation for Animals (OFA) har samlat på höfledsdata på alla hundraser sedan 1966. Enligt deras material har 80% av alla mopsar HD och man kan dessutom räkna med en underrapportering samt att viljan att rapportera kan minska om den egna hunden har HD. Mopsars höftledsstatus är därmed en viktig fråga i avelsarbetet.
Många länder har under årtionden försökt att komma tillrätta med HD hos drabbade raser genom att röntga avelshundar och sen bara välja ut de hundar som har toppenhöfter till avel. Detta har dock inte givit önskat resultat; två föräldrar med bra höfter kan ge valpar med dåliga höfter och tvärt om. Man har inte lyckats förbättra höftledsstatusen alls genom sådana röntgenprogram. På senare tid har man funnit att orsaken till detta är att HD till 60-80% avgörs av miljön, och således bara till 20-40% av genetik.
Orsaker i miljön som forskarna har funnit har betydelse är följande:
Strategi: Vi som uppfödare har ett stort ansvar för att våra valpar ska få bra höfter. Dels så behöver vi se till att vi har fertila tikar i avel som får ett lagom antal valpar. (Se under ”fertilitet” nedan.) Sen så behöver vi tänka på att valparna har ett bra underlag där de får ”fotfäste” både när de kravlar och när de går. När valparna kan börja komma ut bör de få vistas t.ex. på gräs och i lätt kuperad terräng. Vi uppfödare behöver också informera valpköparna om vad som är gynnsamt för goda höftleder; att inte ge valparna för mycket mat, att inte låta dem gå i trappor den första månaden i nya hemmet, att inte låta dem springa efter pinnar och bollar, men att låta dem få leka fritt i kuperad terräng. Vi i Mopsklubben har valt att ställa krav på uppfödarna att röntga för HD och AD.
Armbågar:
Mål: Mopsen ska ha väl fungerande armbågsleder utan artros som möjliggör full rörlighet och ett fritt liv.
Strategi: För armbågslederna gäller samma som för HD. Därför är vår strategi för AD att jobba på samma sätt som med HD enligt ovan.
Patella:
Mål: Mopsar som föds hos våra uppfödare ska inte drabbas av patellaluxation.
Strategi: Eftersom patellaluxation orsakas av för raka, d.v.s. dåligt vinklade bakben, bör bara hundar med väl vinklade bakben gå i avel. En hund som har PL I enligt nedanstående tabell kan ha andra egenskaper som anses värdefulla för aveln och den kan då kombineras med en hund som är fri från PL.
Mål: Mopsen ska ha väl fungerande höftleder utan artros som möjliggör full rörlighet och ett fritt liv.
Orthopedic Foundation for Animals (OFA) har samlat på höfledsdata på alla hundraser sedan 1966. Enligt deras material har 80% av alla mopsar HD och man kan dessutom räkna med en underrapportering samt att viljan att rapportera kan minska om den egna hunden har HD. Mopsars höftledsstatus är därmed en viktig fråga i avelsarbetet.
Många länder har under årtionden försökt att komma tillrätta med HD hos drabbade raser genom att röntga avelshundar och sen bara välja ut de hundar som har toppenhöfter till avel. Detta har dock inte givit önskat resultat; två föräldrar med bra höfter kan ge valpar med dåliga höfter och tvärt om. Man har inte lyckats förbättra höftledsstatusen alls genom sådana röntgenprogram. På senare tid har man funnit att orsaken till detta är att HD till 60-80% avgörs av miljön, och således bara till 20-40% av genetik.
Orsaker i miljön som forskarna har funnit har betydelse är följande:
- Kraftigt byggda raser, både små och stora, har mycket större problem med HD
- Hala underlag för valparna under de första åtta veckorna kan ge sämre höftleder (de första åtta veckorna är viktigast för att hunden ska få bra höfter)
- ”Överutfordring” av valpen från 8 veckor och fram till ca 20 veckor. (Under den här tiden fortsätter ledernas brosk att ossifieras, och vid 20 veckor är det mesta av benet färdigbildat)
- Stora valpar löper större risk för HD än små valpar (vilket t.ex. gör att det är önskvärt att det inte är för få valpar i kullarna,
- Valparna får gå i trappor före 12 veckors ålder
- Att låta valpen springa efter pinnar och bollar ökar risken för HD
- Risken ökar om valpen bara får gå på plana underlag, typ i stadsmiljö, medan risken minskar om valpen får leka fritt i kuperad terräng
Strategi: Vi som uppfödare har ett stort ansvar för att våra valpar ska få bra höfter. Dels så behöver vi se till att vi har fertila tikar i avel som får ett lagom antal valpar. (Se under ”fertilitet” nedan.) Sen så behöver vi tänka på att valparna har ett bra underlag där de får ”fotfäste” både när de kravlar och när de går. När valparna kan börja komma ut bör de få vistas t.ex. på gräs och i lätt kuperad terräng. Vi uppfödare behöver också informera valpköparna om vad som är gynnsamt för goda höftleder; att inte ge valparna för mycket mat, att inte låta dem gå i trappor den första månaden i nya hemmet, att inte låta dem springa efter pinnar och bollar, men att låta dem få leka fritt i kuperad terräng. Vi i Mopsklubben har valt att ställa krav på uppfödarna att röntga för HD och AD.
Armbågar:
Mål: Mopsen ska ha väl fungerande armbågsleder utan artros som möjliggör full rörlighet och ett fritt liv.
Strategi: För armbågslederna gäller samma som för HD. Därför är vår strategi för AD att jobba på samma sätt som med HD enligt ovan.
Patella:
Mål: Mopsar som föds hos våra uppfödare ska inte drabbas av patellaluxation.
Strategi: Eftersom patellaluxation orsakas av för raka, d.v.s. dåligt vinklade bakben, bör bara hundar med väl vinklade bakben gå i avel. En hund som har PL I enligt nedanstående tabell kan ha andra egenskaper som anses värdefulla för aveln och den kan då kombineras med en hund som är fri från PL.
Degenerativ myelopati (DM):
Mål: En mops med DM får en gradvis förlamning av bakdelen, vilket gör att den släpar alltmer på bakbenen och får allt svårare att hålla tätt. Sjukdomen leder till avlivning. Vårt mål är att ingen mops ska behöva uppleva denna sjukdom.
Strategi: Inte alla hundar som har dubblering av denna gen utvecklar sjukdomen. Eftersom den är så allvarlig förespråkar vi ändå att alla hundar som är tilltänkta till avel ska genomgå gentestet för degenerativ myelopati. Vidare avråder vi från att en mops som har dubbleringen går i avel. En ”enkelbärare” kan kombineras med en som inte är bärare av genen. Enl OFA: 725 testade hundar så var 389st 53,7% normala 243st 33,5% bärare och 93st 12,8% dubbelbärare och därmed har dom högre risk för att utveckla DM.
”Progressiv icke-smärtsam myelopati” (PMP), eller s.k. vingelmops är en annan sjukdom som liknar DM. Den beforskas för närvarande av veterinär Cecilia Rohdin. Det finns inga gentester som hjälp i avelsarbetet, och en stor svårighet med denna sjukdom är att den debuterar så sent i livet, oftast efter 5 års ålder.
PDE/NME:
Mål: En mops som drabbas av PDE/NME går i regel en ganska snar död till mötes. Hjärnan angrips och bryts ner av immunförsvaret, vilket gör att en hund som inte kommer under skyndsam behandling inte har en chans att klara sig. Vårt mål är att ingen mops ska behöva uppleva denna sjukdom.
Strategi: Inte alla hundar som har dubblering av denna gen utvecklar sjukdomen. Eftersom den är så allvarlig förespråkar vi ändå att alla hundar som är tilltänkta till avel ska genomgå gentestet för PDE/NME. En mops som har dubbleringen får inte gå i avel. En ”enkelbärare” ska kombineras med en som inte är bärare av genen.
Brachycephalic Obstructive Airway Syndrome (BOAS):
Mål: Inga mopsar som har mer än mild BOAS ska födas hos våra uppfödare.
Strategi: De mopsar som går i avel får ha som högst BOAS I enligt nedanstående tabell. Mopsen bör inte gå i avel förrän tidigast vid två års ålder då den beräknas var någorlunda färdigväxt och först då graden av BOAS kan bedömas. När vi har kommit längre i avelsarbetet och ser att ”våra” mopsar inte utvecklar BOAS kan hannar få gå i avel tidigare. Detta är önskvärt eftersom spermiekvaliteten blir sämre redan mellan ett och två års ålder.
För att uppnå strategin kommer vi i samverkan med hundfysioterapeut utveckla ett tillförlitligt test för bedömning av andningen. Innan testet är färdigt får uppfödarna själva bedöma tilltänkta mopsars andning, och välja de som är helt fria eller som har ett svagt ljud vid andning vid öppen mun som inte antas påverka funktionen. Andningen genom näsan ska vara i det närmaste fri och ljudlös.
Parning:
Mål: Parningen ska ske naturligt utan tvång från människa. Tiken ska ha rätt att ”säga nej”, d.v.s. avböja en parning. Första gången en tik blir dräktig ska det ske genom naturlig parning. Om det bedöms värdefullt att kombinera med en hanne som finns utomlands kan andra eller tredje parningen ske genom insemination.
En tik ska få max tre kullar och en hanne ska göra max åtta parningar.
Svensk lag ska följas vad gäller avelsdebut och uppfödaren ska dessutom beakta hundens, framförallt tikens, psykologiska mognad.
Fertilitet:
Mål: varje tik ska föda ett lagom antal valpar per kull, vilket är 4-7 stycken. Få valpar Kan vara tecken på låg fertilitet men även fel parnings dag eller Herpesvirus .
Strategi: Tikar som får ett lågt antal valpar men föder naturligt ska följas upp och kombineras med en annan hanne nästa gång. Om det låga antalet består vid andra kullen bör hon tas ur avel. Tikar som måste snittas tas ur avel om snittningen antas bero på tikens konstitution. Om så inte tycks vara fallet men ett snitt krävs även vid nästa valpning bör inte tiken få någon mer kull. En kull minst 4 valpar.
För en ökad fertilitet är det viktigt med låg grad av inavel och tillflöde av nya gener. Varje uppfödare bör beakta detta vid val av partner till sin hund.
Mentalitet:
Mål: mopsen ska behålla sin öppenhet, glädje, nyfikenhet och sällskaplighet.
Strategi: Mentaliteten hos tilltänkta avelsdjur ska noga beaktas innan de väljs för avel. En mops som är extremt skällig, rädd för människor och/eller djur etc. bör inte gå i avel. Sådana egenskaper kan ha förvärvats tidigt i livet, och behöver inte vara arvbara. Därför är det viktigast att tiken har en öppen och vänlig attityd, eftersom det är hon som fostrar valparna.
Parning:
Mål: Parningen ska ske naturligt utan tvång från människa. Tiken ska ha rätt att ”säga nej”, d.v.s. avböja en parning. Första gången en tik blir dräktig ska det ske genom naturlig parning. Om det bedöms värdefullt att kombinera med en hanne som finns utomlands kan andra eller tredje parningen ske genom insemination.
En tik ska få max tre kullar och en hanne ska göra max åtta parningar.
Svensk lag ska följas vad gäller avelsdebut och uppfödaren ska dessutom beakta hundens, framförallt tikens, psykologiska mognad.
Fertilitet:
Mål: varje tik ska föda ett lagom antal valpar per kull, vilket är 4-7 stycken. Få valpar Kan vara tecken på låg fertilitet men även fel parnings dag eller Herpesvirus .
Strategi: Tikar som får ett lågt antal valpar men föder naturligt ska följas upp och kombineras med en annan hanne nästa gång. Om det låga antalet består vid andra kullen bör hon tas ur avel. Tikar som måste snittas tas ur avel om snittningen antas bero på tikens konstitution. Om så inte tycks vara fallet men ett snitt krävs även vid nästa valpning bör inte tiken få någon mer kull. En kull minst 4 valpar.
För en ökad fertilitet är det viktigt med låg grad av inavel och tillflöde av nya gener. Varje uppfödare bör beakta detta vid val av partner till sin hund.
Mentalitet:
Mål: mopsen ska behålla sin öppenhet, glädje, nyfikenhet och sällskaplighet.
Strategi: Mentaliteten hos tilltänkta avelsdjur ska noga beaktas innan de väljs för avel. En mops som är extremt skällig, rädd för människor och/eller djur etc. bör inte gå i avel. Sådana egenskaper kan ha förvärvats tidigt i livet, och behöver inte vara arvbara. Därför är det viktigast att tiken har en öppen och vänlig attityd, eftersom det är hon som fostrar valparna.